Vill jag tillägna vår nya familjemedlem, Wilma!! Hon har ju, liksom våra andra hundar samt Amy kommit lite i skymundan på grund av åsknedslaget. 

Men som sagt, nu är hon ÄNTLIGEN här hos oss!!!

Vi, jag, Bosse o My körde till Stockholm, som planerat, på skärtorsdagen för att hämta hem vår lilla tjej! Det var jätteroligt att träffa Malin med familj samt se alla hundarna och valparna igen!! 

Resan hem gick bra och "hemma" igen så togs hon emot med full accepterande av de andra hundarna!! ROLIGT! Framför allt är det Kellie som tagit på sig mamma rollen och det är riktigt härligt att se dem tillsammans!!! 

Under denna första vecka som passerat har jag tränat Wilma på att kunna vara passiv. Att bara kunna ligga på ryggen, helt avslappat, fast det händer roliga saker runt omkring. Jag har låtsas att klippa klor och sen har vi kollat tänderna. Inga problem. Vidare tränar vi på kunna sitta, vänta/ta kontakt innan man börjar äta ur framsatt matskål. Detta går också bra! 

Det är en väldigt framåt tjej, glad o positiv!

Lite roligt att se hennes tassar/benstomme som nästan är lika kraftiga som colliekillarnas här hemma  

Wilma har också träffat Mysan o Dexter, våra två katter. Hon tycker att de är mycket spännande!! 

Vi har föresten fått besked om att vi kommer med på en valpkurs i mitten av juni, vilket jag ser fram emot! 

Mer info och bilder på Wilma kommer efterhand! 

Carina

Nu har det gått en hel evighet sedan jag bloggade och jag har nästan haft lite bloggabstinens;) Men det har hänt en hel del saker, både trista och bra......

I onsdags, förra veckan hade vi ett förskräckligt regnväder med inslag av åska. Åskan låg och "småmullrade" i utkanten och det var inget jag reflekterade så mycket över. Jag var i gång med att baka plättor som jag o My skulle ha till "resfika" till Stockholm, dagen därpå. Då ringer Bosse mig på min mobil och jag hade på tungan att be honom att ringa hem i stället men jag tänkte att vi inte pratar nog inte så länge. Tog en kopp kaffe o en cigg och gick ut på baksidan av huset för att prata. Hundarna var inne på grund av regnet även om det inte regnade just då. Efter ett litet tag lös himlen upp och sedan small det!! Ca: 20 - 25 meter från där jag satt hade blixten slagit ner vid vårt trädgårdsskjul och drivhus! Det slog eldflammor 5 - 6 meter åt sidan. Jag hade, av tryckvågen tryckts rakt bak mot ytterdörren och jag bara skrek jag ut till Bosse att det hade slagit ner!! Jag var helt chockad och började, helt okontrollerat att hyperventilera. Mathias, som också var hemma, kom ut från sitt rum, omskakad och hållandes om sitt ena öra och undrade vad som hänt. Vi gick in i huset, jag hade fortfarande Bosse i telefonen och jag hörde hans röst men kunde inte "ta in" hans ord. Brandvarnaren inne i vårt sovrum tjöt och jag tänkte att den kanske hade aktiverats på grund av smällen men väl inne i rummet såg vi att det brann!!! PANIK!!!! Bosse skriker att han ringer 112 och Mathias och jag får ut hundarna ur huset! Jag springer upp på ovanvåningen och hämtar brandsläckaren till Mathias som i sin tur tar sig in i sovrummet och börjar släcka. Men på grund av rökutvecklingen/ kombinerat med skummet från släckaren får han vända ut igen. Jag får hittat en halsduk som jag dränker med vatten och virar den runt Mathias mun/näsa så att han kan gå in igen. Jag var livrädd att han inte skulle inse sina begränsningar genom att stanna för länge där inne men han fick släkt och gjorde med andra ord, ett riktigt bra jobb!! Jag rusade ut på framsidan och fick kopplat hop hundsläpet på bilen och drog ut detta på gatan, sedan sprang jag tillbaka ( hela tiden hör jag räddningstjänstens sirener på håll) och hämtade hundarna en efter en och in med dem i släpet. Nu öste regnet ner. Då jag precis fått in den sista hunden i släpet anländer brandbilar, polis och ambulans och för rökdykaren som går in är det inte så mycket att göra mer än säkra. 

Jag kommer, mitt i allt "virrevarret" på mig själv att tänka; Detta händer inte! Jag ligger i min säng o sover och kommer att vakna snart o inse att det bara var en dröm! 

Ambulanspersonalen tar hand om Mathias för kontroll. Jag avböjde då jag inte kunde samla mig. Polisen ville ha svar och brandmännen kom och frågade om olika saker och hela tiden vräkte regnet ner.

Vad som hade hänt var:

0.Blixten slår ner

0.Går genom elcentralen i förrådet och ödelägger den

0.Vidare till elcentralen, som exploderar på Mathias rum. Plastkåpan som suttit över centralen som skydd, flyger över rummet i småbitar. 

0.Vidare till centralen i garaget 

0.Slutligen in i huset, till den centralen, samt att det börjar brinna i telefonjacket i vårt sovrum, 15 cm från vår säng!!

Det är bara att inse, både då och nu, att vi haft en enorm tur i oturen!! Jag vågar knappt tänka tanken OM vi inte varit hemma………..Då hade alla hundarna brunnit inne och huset brunnit upp………..

En annan tanke som korsat mitt huvud är OM vi inte hade kunnat släcka………Ni vet alla personliga saker som har, foton/filmer på barnen som små med mera. Ett tag då, mitt under kaoset, var om jag skulle plockat ut de sakerna men samtidigt så tänkte jag; Äh, jag skiter i det. Vi hade klarat ut oss själv och hundarna, det var det som var prio ett. Allt det andra är trots allt, bara materiellt!!

Vad som hänt fram tills nu är att försäkringsbolaget har skickat ut olika personer till utvärdering samt kontroll/utförande/iordningsställande. Det har varit snickare, elektriker, sanerare samt telegubbar här.

Mitt i allt detta elände så blir man varse om vem som är riktiga vänner och vem som bryr sig om en! En STOR ELOGE till vår dotter My och svärson Rickard som lät oss bo hos dem!!!!!! Vi är ytterst tacksamma för ALL er HJÄLP, ni är OTROLIGA!!!!! Men vi klarade oss rättså bra va?? Med 11 hundar och 6 pers i en tvåa;;;)))

Rickard………Jag har, på allvar, helt klart tankar på ett kollektivt boende;;))

Skämt åsido, men hundarna har varit OTROLIGT duktiga allesammans!!!  Vad som blev lite ”knivigt” på slutet av vår inkvartering, var att Millie och Kellie började att löpa!!

Vi vill också rikta ett STORT TACK till Suss, Hanne, Carina A, Bitte, Anna Å

( jag hoppas att jag inte glömt någon nu, i sådant fall får ni ursäkta, det har varit lite väl mycket för ”lilla” hjärnkontoret nu) för ALLT stöd ni erbjudit i form av hjälp och boende med mera!!!! TACK!!!

Nu hoppas jag att försäkringsbolaget är smidiga med ersättning med mera men jag har redan insett att så blir det väl tyvärr inte………….Mathias tv, till exempel……Den köpte han får två år sen och gav 15500:- I dag, ”erbjuds” han 4500:- i ersättning!!!!! Det är fan ta mig rena rama rånet!!!!! Då kan man ju undra VAD man får för ALLA de DYRA försäkringar som man har, till höger och vänster??????  Men detta ville inte försäkringsgubben lyssna till. Han menade på att vi får ju trots allt ersättning!!;;((( Jo, eller hur!!!

Nu är vi hemma i huset igen sedan tre dagar tillbaka. Här är sanerat och luktar  endast i sovrum och vardagsrum men dessa använder vi inte. Om dagarna städar jag, allteftersom jag kan och passar tider till de som ska komma……

Mannen i huset är utomlands i arbete så där är ingen annan än mig……………Jag stiger upp 06:00 som senast och sen går det i ett tills att jag rasar i säng vid 23:00!!!!

Just nu känns det som om jag skulle kunna sitta, rätt upp och ner o sova!!!

I går larmade vår värmepump om fasfel så den vågar jag inte ha i gång. Har pratat med ingengör som kommer i morgon. Har en IVT värmepump och alla som har en sådan; Ta reda på ett journummer som ni kan ringa, vid behov för jag hittade INGET i natt!!! KASST!!!!!!

Ett annat välbehövligt tips är att ni införskaffar brandvarnare, brandsläckare och brandfiltar samt att ni uppdaterar er om användandet av dem. Som sagt, man vet ju aldrig när man har behov av dem!!

Carina